Bländare, slutare och ISO är det som påverkar hur mycket ljus som registreras av din kameras sensor. (Denna del är också lite teknisk, men det är viktigt att förstå hur allt hänger ihop, det gör att du kan kontrollera kameran till fullo och ta de bilder du vill ta)
Bländare (Aperture)
Det är öppningen i ditt objektiv, alltså hålet som bestämmer hur mycket ljus som ska släppas. Detta anges med bländarvärdet, exempelvis 1,8 (som är en stor öppning, mycket ljus). 5,6 är en mindre öppning. Alltså, lågt värde = mer ljus, högt värde = mindre ljus. Dyrare objektiv kan oftare släppa in mer ljus, dvs de har ett lägre värde som sin maximala öppning.
Vissa zoomobjektiv, företrädesvis enklare, anger sin maximala bländaröppning exempelvis 3,5-5,6. Detta är för att de har olika maximal öppning beroende på hur mycket man zoomat med objektivet. Det är förmodligen billigare att tillverka ett sådant objektiv istället för en som har samma maximala öppning över hela zoomregistret.
Förutom att bländaren släpper in ljus så påverkar den även det som kallas skärpedjup. Skärpedjup kallas den delen av en bild där du har skärpan. De flest har sett ett vackert porträtt där ögon och ansikte har skärpa, men bakgrunden är suddig. Detta kallas att man har kort skärpedjup. Man har då använt en stor bländaröppning, ex 1,8. Vill man ha skärpa över hela djupet i en bild måste man minska bländaröppningen, dvs ha ett högt värde. Detta gör att kameran släpper in mindre ljus, så för att kompensera detta måste man kanske justera ISO och slutartid.
Skalan för bländarvärde är lite mer komplicerad än den för ISO och slutartid. Varje steg i följande skala betyder en halvering av ljusinsläppet:
1,4 - 2,0 - 2,8 - 4,0 - 5,6 - 8 - 11 ....
Vill man få det exakt förklarat hur denna skala fungerar så ta en titt på http://en.wikipedia.org/wiki/F-number.
Slutare (Shutter)
Som vi sa tidigare så är detta rullgardinen framför sensorn, den öppnas och släpper in ljus till sensorn. Slutartiden är den tid som sensorn exponeras för ljuset, alltså som rullgardinen är öppen. Kort tid = mindre ljus, Lång tid = mer ljus.
Lång slutartid ger risk för skakningsoskärpa, alltså att man flyttar kameran undertiden slutaren är öppen. Då behövs kanske ett stativ för att hålla kameran på plats.
Kort slutartid används när man har mer ljus och vill frysa en rörelse.
Slutartid mäts oftast i del av sekund, exempelvis 1/60, eller 1/125, där den sistnämnda är kortare tid. Vid långa exponeringar mäts tiden ofta i hela sekunder.
Skalan för slutartid är enkel, dubblar man tiden så kommer det in dubbelt så mycket ljus.
ISO
ISO är känsligheten på sensorn, eller på filmen. På den gamla goda tiden när man fotograferade med film i kameran, fick man bestämma redan när man satte i filmen vilken sorts film man ville använda, och således använda den ISO som filmen hade. Med digitalkamerorna så anger man i kameran vilken känslighet man vill att sensorn ska ha. Normalvärdet är ISO 100 eller 200. Lågt värde innebär att sensorn/filmen behöver mer ljus, den är alltså inte så ljuskänslig. Låg ISO passar bra när man har mycket ljus, exempelvis en solig dag på stranden. Högre ISO, exempelvis ISO 1600 kan man använda när man ska fota där det är begränsat med ljus, exempelvis inomhus eller på kvällen.
Problemet med att använda ett högt ISO-värde på sin kamera är att ju högre ISO desto mer brus kommer in i bilden. Dyrare och nyare kameror får mindre brus på höga ISO. Men man kan ju säga att det måste vara bättre att ta bilden och få lite extra brus, än att inte ta någon bild alls.
Skalan för ISO är lätt, dubbelt så hög ISO betyder att sensorn blir dubbelt så känslig och det behövs hälften så mycket ljus för att registrera samma bild.
Relationen mellan bländare, slutare och ISO
Då har vi koll på bländare, slutare och ISO. De hänger ihopa så här:
Anta att slutare på 1/100 sekund, bländare 2,0 samt ISO 200 ger en perfekt exponerad bild, precis som du vill ha den. Om du då vill öka skärpedjupet så måste du öka bländarvärdet, då ökar vi bländaren till 4,0. I skalan ovanför ser vi då att vi ökat 2 steg längs bländarskalan, det innebär att vi halverar ljusinsläppet två gånger. Först halveras det till 2,8, sen halveras det en gång till till 4,0. För att fortfarande få en perfekt exponerad bild måste vi då antingen förlänga tiden som sensorn exponeras, eller höja känsligheten (ISO) på sensorn, eller en kombination av de båda. I detta fallet så ökar vi känsligheten 2 steg, från ISO 200 till ISO 400 till slutligen ISO 800. Så, de nya inställningarna på 1/100 sekund, bländare 4,0 och ISO 800 ger en bild med samma exponering som den tidigare inställningen. Skillnaden blir att vi får ett ökat skärpedjup i och med att bländaren gjordes mindre, samt att vi får lite mer brus då ISO höjdes.
Hoppas verkligen detta gick att förstå. Läs sakta, läs igen 🙂
Det kommer snart en ny del.. får se vad för spännande den kommer innehålla.
Lycka till
/Olof
